2013-01-06

Livet hade kunnat ta slut mycket tidigare

Jag noterar att grannarna börjar plocka bort julen. Ljusstakar och allehanda krimskrams som finns i deras fönster försvinner pö om pö. Och livet går vidare, oavsett vilka nyårslöften som hojtats under en nyårsafton där vin, champagne och annat godis förhöjt det där, att våga avge ett nyårslöfte.

Vårt liv förändras aldrig p.g.a. ett nyårslöfte. Snarare kan det bli tvärtom. Man kan aldrig lura sig själv, varken fysiskt eller psykiskt. Mitt liv har varat i snart 63 år.

Det hade kunnat tagit slut mycket tidigare.

Två gånger gick det överstyr.

Den första gången hade jag precis nått höjden av livskvalitet - jag fyllde 50. Då konstaterade min livmedikus att jag hade en elakartad tumör i halsen. Sex år senare kom hjärtinfarkten. Jag överlevde även den.

Min far avled när jag var 20 år ung. Jag fick ta hand om allt efter hans död då det bara var han och jag. Där försvann lite av tryggheten, jag blev antagligen lite vilse i mina tankar och känslor, jag hade möjlighet att köpa ut alkohol för att dämpa den där vilsenheten.

Till slut tog jag till en "flykt". Dumpade mina möbler hos mamma och flyttade till Paris, där jag levde ett nyktert liv, gick på bio, träffade människor långt utanför mitt liv och jag tror att det var räddningen. Det gjorde mig till en annan människa, vilket jag märkte tydligt när jag återvände till fädernselandet för att genomföra militärtjänstgöring.

Den där vistelsen i Paris var så nyttig, lärorik och så inspirationshöjande, att jag upptäckte en vilja att fortsätta leva. Livet hade ju precis börjat ta fart.  Det tog en ordentlig fart. Jobben fanns, tjejerna fanns och livet lekte.

Idag lever jag naturligtvis med sviterna av dessa anfall mot kroppen. Men jag lever. Och funderar ni över min inledning av inlägget, så är sensmoralen, att det aldrig går att förutse något. Allt kan hända. Och jag har lärt mig att aldrig mer i mitt återstående liv lova något! Med det konstaterandet sover jag gott om nätterna och fortsätter med mitt jobb. Att det blir en tredje katastrof med min kropp är jag övertygad om. Men den här gången är jag så beredd jag kan bli...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar