2013-07-04

Från Place de Clichy till Jönköping

När jag bodde i Paris 1971-72, hade jag mitt huvudkvarter runt Place de Clichy. Om kvällarna kom hororna fram i sina minikjolar och tajta linnen. Stövlarna var skyhöga och nådde upp till halva låret.

Jag hade inget emot dem. De var trevliga, glada och störde ingen.

Idag konstaterar jag att många fjortisar i Sverige klär sig på ungefär samma sätt. Då kan man börja fundera om kläddesigners och klädbutiker backat 40 år och hittat något. Hororna i Paris bjöd aldrig högljutt ut något, de bara fanns. Möjligen viskade de i ena mungipan och då var det ett pris som oftast landade på 100 franc.

De dragspelande tiggarna i Sverige viskar inte. De skriker ut: "Hej på dej" och det gör mig bara förbannad. Har jag varit ledig en vecka och vänt mig i lakan som badat i fukt, inte sovit bra och blir väckt av en gräsklippande praktikant klockan nio en morgon, surnar jag som en gammal filmjölk. Och vem vill vandra ned till centrum för att få höra en rumänsk, skitig karl spela något som inte ens är en melodi utan bara en slinga någon lärt honom att spela tolv timmar om dagen?

Det fanns ett hål i väggen bakom Champs Elysses, en lunchrestaurang som serverade den bästa kalvgryta jag någonsin låtit magen ta hand om. Jag vill tillbaka dit. Och även restaurangen i Paris som hade ett stall vid köksingången där det stod en åsna.

Det finns inga dragspelande tiggare i Paris, det finns däremot horor med en klädsmak som är anpassad till årstiden, som i Sverige. De finns, de tjoar inte, möjligen viskar de i sin IPhone.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar